fredag

7. Pallle Pizzza och Suovaskungen

ons. 2 aug. 17:00 Rysstorget, Slussen

I vagnen vid Slussen stod en kille i röd keps och mörkt hår. Han delade ut – precis som Veronika hade sagt – gratis smakprov till alla som gick förbi. Mimi och Enok fick varsitt, på tandpetare. Sen fick de ytterligare varsitt, eftersom Pallle hade brynt på för många bitar suovas,* och eftersom han ville vara snäll mot de två unga gästerna. När de började prata samiska med honom tänkte han dock att de säkerligen fått nog med renkött redan tidigare i sina liv. Och när de frågade om han kände Memisia, förstod Pallle att dessa barn var just de som några timmar tidigare hade skrivit på hans blogg och frågat hur man hittar Memisia. Han ville fråga ut dem om detta, och kanske få lite bra skvaller att blogga om. Därför bad han dem vänta en stund.

_________

* suovas = rökt. I suovasvagnen vid Slussen serveras rökt renkött.

– Om ni väntar en kvart så kommer Suovaskungen hit och tar över…

– Vem då? frågade Enok.

– Suovaskungen, Magnus, min kollega. Då kan vi gå iväg till ett ställe här borta vid Medborgarplatsen och äta. Så får ni berätta vad ni har för semesterplaner för denna Stockholmsvistelse. Det är alltid kul att höra.

Han tog emot ett par beställningar av några kontorsråttor som var på väg ut efter jobbet: en standard suovastallrik och två mindre renskav. Mimi och Enok satte sig på en av bänkarna framför vagnen.

Suovaskungen kom och tog över ruljansen. Mimi, Enok och Pallle gick söderut över torget, och sedan efter Götgatan till Medborgarplatsen, där de slank in på Noodle House. Pallle beställde vitlöksbräserad scampi på risnudelbädd åt sig själv. Mimi och Enok satt länge och läste menyn. Det var svårt att välja.

– Ta nåt som ni inte har ätit förr! föreslog Pallle: Jag kan rekommendera ankan. Men välj vad ni vill, allt är gott här!

Servitrisen såg på barnen att det var många nya ord i menyn och att det var ett svårt beslut. Så hon sa:

– Vi har en sorts plättar som man doppar i god sås.

– Det vill jag ha, sa Enok.

– Jag tror att jag tar ”Friterat ankbröst på risnudelbädd med plommonsås”, läste Mimi högt.

– Godare mat får ni leta efter. Vad vill ni dricka? frågade Pallle och beställde in Ramlösa till sig själv: Bubbelvatten är gott. Eller vill ni ha läsk, kanske?

Barnen beställde apelsinjuice respektive cola och snart fick de in maten. Alla var nöjda.

Efter maten gick Pallle iväg och ringde. Mimi och Enok satt kvar vid bordet när servitrisen kom och dukade av.

– Ville ni ha något mer? frågade hon.

– Nej, det är bra så, sa de båda i kör.

Sen stannade hon upp och tittade sig omkring, varpå hon tyst sa:

– Jag hörde att ni pratade om Memisia…

– Ja? sa Mimi.

– Hon var här för länge sedan. Ni kanske kan ta hand om en sak. Vänta så ska jag hämta den. Servitrisen gick raskt ut i köket. Enok och Mimi tittade spänt på varann. De undrade vad som var på gång.

– Hon glömde den här. Ni kanske kan ta den?

Den söta servitrisen la en liten lila tygpåse på bordet. Kusinerna häpnade. Mimi fann sig och tog påsen utan att säga tack. Hon öppnade den. Där fanns en vinröd mp3-spelare inlindad i hörlurarna. Tankarna snurrade i hennes huvud. Det svindlade. Hon skyndade sig att stoppa ner den i ryggsäcken innan Pallle skulle komma. Hon kunde inte för sitt liv förstå hur Memisia kunde glömma sin mp3-spelare just här. Pallle kom tillbaka. Han satte på sig sin röda keps, tog sin bärbara dator under armen och vinkade hej då till servitrisen. De gick mätta och belåtna ut från den lilla restaurangen. Väl ute på Götgatan igen tog Pallle upp en tråd från deras tidigare samtal:

– Ni sa att ni hade sett hur folk fiskar här i stan… Har ni själva fiskat här? Om ni kan fixa fisk åt mig så lovar jag att betala bra.

– Jo, det kan vi nog, sa Enok.

– Ja, det är bara att komma förbi i så fall.

– Vi brukar lägga ut nät ute vid Djurgården där vi bor. Då får vi alla möjliga fiskar. Vad vill du ha för sort?

– Nät? Lägger ni ut nät där? Ni kan ju inte lägga ut nät. Det får man inte. Det kan ju fastna i båtarna. Brukar ni verkligen det?

– Nej, jag bara skojade, ändrade sig Enok: Men vi kanske kan fixa fisk, om du vill ha. I så fall kommer vi förbi.

– Ja, gör det! Jag jobbar i vagnen varje dag den här veckan. Förutom på lördag. Då är jag på Nordiska museet.

– Ja. Okej, tack för maten! sa Enok.

Och de skiljdes åt.

*

*

*

När de kom hem satt Lasse i länstolen och läste Expressen. På det lilla bordet stod ett glas med nötter, som han ibland sträckte sig till. När kusinerna kom inrusande reste han sig upp. Enok nästan skrek, så andfådd var han:

– Vi såg någon i natt som fiskade i kanalen, och det får man inte.

– Pallle har sagt att det är förbjudet, förklarade Mimi.

– Förbjudet? Det är väl inte förbjudet att fiska, sa Lasse.

– Jo. För hon fiskar med nät, sa Enok och förväntade sig att Lasse skulle förstå och att han skulle slå på stortrumman och ringa polisen på en gång.

– Oj, då. Gör hon det? sa Lasse ganska ointresserat.

– Och Pallle har sagt att det är förbjudet, att nätet kan fastna i båtarna.

– Ja, det har nog Pallle rätt i. Det stämmer nog. Det var ju illa. Jag ska ta reda på vem det är som gör så. Vad bra att ni håller koll på vad som händer häromkring, barn, sa han och satte sig ner i länstolen igen, och sträckte sig efter nötterna.

Inga kommentarer: