tisdag

Recension av Katarina Hällgren, Samefolket nr 4-2008

Köttjuven är i grunden ett bidrag till Nordiska Museets barnbokstävling. Lotta Willborg Stoor och Ville Söderbaum vann inte, men valde att ge ut den gemensamma debutromanen själva. Det är onekligen en underhållande barnboksroman, oavsett ålder.
Boken handlar om kusinerna Enok och Mimi som egentligen är på väg upp till fjälls på kalvmärkning. Men istället rymmer de med tåg från Kiruna till Stockholm för att söka efter sin döda kusin Memisia. De söker upp morbrodern Lasse som jobbar på sameradion, och som ibland klär sig i kvinnokläder och kallar sig för Lena. I sin längtan efter kusinen Memisia hamnar de i ett spännande äventyr med förvecklingar, sökande efter spår av Memisia och några hjältedåd.
Det är fantasifullt, underhållande och lagom nutidsdramatiskt. Personerna i boken är fiktiva, men många påminner, med glimten i ögat, av mer eller mindre kända sameprofiler som kusinerna stöter på under sitt uppdrag. Till och med Samefolket får en liten plats i boken, när kusinerna förstrött bläddrar i gamla nummer i sitt gömställe i lávvon på Djurgården.
Lotta och Ville har inte bara gjort en underhållande äventyrsbok, de har också bidragit till att läsarna får tillfälle att lära sig lite samiska. Dels genom de samiska ord och meningar som vävts in i berättelsen och dels med ordlistan längst bak i boken.

Katarina Hällgren

Inga kommentarer: